Begränsade intressen och beteenden

Detta är ett av kriterierna för att få en diagnos inom autismsmområdet.

Det kan såklart se väldigt olika ut hos olika individer och vara både en tillgång och ett problem.

Här kommer några exempel:

Ellens första specialintresse var Pippi. Sedan blev hon ännu mer specifik och snöade in på Annika.

Lägg märke till att Annikas byxor är avskavda. Detta beror på att Ellen hade Annika i handen dygnet runt under nästan ett års tid. Föremålsfixering är också vanligt, så detta är väl en kombination.

Om du undrar varför hon har sex likadana Annika, så är det för att hon inte ville ha något annat under denna perioden. Om hon fick pengar för att gå till leksaksaffären, eller önskade sig något i present så blev det  Annika helt enkelt.

Detta avtog succesivt och ersattes av ett annat intresse.

Hello Kitty! Detta är bara ett axplock av Samlingen. Samlande är också ett "symtom". Det finns mer, men eftersom detta inte är en blogg där man visar underkläderna så lämnar vi det därhän. Det finns allt möjligt i byrån. Detta råkade bara vara det som fanns i vardagsrummet.........Ja, även cykeln.

En annan grej hon snöat in på är den fantastiska färgen ROSA. Allt ska vara rosa. Det är nog ganska vanligt även hos "vanliga" tjejer, men här har det nog gått steget längre. Hon vaknar på natten och MÅSTE ha rosa hår. Bara som ett exempel.

Och över till nästa barn....... 

Svens första specialområde var polis. Detta upptog en stor del av hans tid och tankevärld. 

När han var i 4-årsåldern bestämde vi oss för att räkna hur många gånger han sa ordet "polis" under en dag. Vi gjorde ett streck på ett papper varje gång. När kvällen kom räknade vi till 137 streck. Vi kan ju ha missat ett antal om vi var på toaletten eller nåt, men du fattar........

Lego är ett annat intresse som han ägnar sig åt i perioder.

När jag röjde hittade jag 81 ritningar.

Vi har färgsorterat alla bitarna och lagt i genomskinliga lådor. Det är ändå omöjligt att hitta det man letar efter. Det är helt enkelt för mycket. Hans sovrum är dessutom för litet för att få plats med allt, så nu har han ett helt matbord i vardagsrummet bara till legot.

Tycker du att det verkar könsstereotypt. Ja, det kan det nog verka. Är det vårt eget "fel"? 

Jag tror inte att "Mamma sopgubbe" och "Pappa indianfläta" har så stor del i det. 

Det har forskats en del på området de senaste åren och det är verkligen intressant. 

Svenny Kopp har bland annat skrivit en avhandling och föreläser om "Flickor med NPF" Googla om du vill.

Det verkar tyvärr vara så att man missar många flickor som kunde fångats upp tidigare. Deras intressen är ofta inte så uppseendeväckande som pojkarnas och ses kanske inte som så problematiskt.

Jag kan förstå detta. 

Den här varelsen uppfattas nog på ett annat sätt........................

........................än den här.