Jag och min dotter har mycket intressanta samtal. Ibland är det svårt att förstå att hon har språkstörning som tilläggsdiagnos. Ibland är det ganska uppenbart. Hon har ett enormt ordförråd, men använder språket på ett annorlunda sätt.
Härom kvällen låg vi och småpratade innan hon somnade. Hon frågade "Har du en midsommarstång i örat?"
Nej, det är ett kors, sa jag. "Jahaaa, vad är ett kors egentligen?" Det är en grej där de hängde upp Jesus berättade jag. Vi läser barnens bibel, men jag hoppar över det otäcka än så länge. Så jag svarade kortfattat.
"Var det den lilla eller stora Jesus?" Jesusbarnet som vi har på bild är samma kille som är vuxen på den stora tavlan, förklarade jag. Detta har hon alltid haft svårt att förstå. Jag sa att vi har ju bilder på dig när du är bebis och när du är lite större. Och sen blir du också vuxen. "Jaa och när jag är 18 år får jag ett körkort och så kommer tomten med en rosa bil med Hello Kitty på". "Men hur hittar man nu igen? Hur vet man vart man ska köra med sin bil?" Du kan ju skaffa en sån där GPS. Då knappar du bara in adressen, så säger den hur du ska köra. "Ahaaa! Vad fantastiskt!" Ja, det är det verkligen. God natt älskling. I love you! "God natt Mamma. I love youtube!"
Så kan det låta. Och jag funderar på om man någonsin kommer våga släppa ut henne i trafiken. I så fall är det ju bra om hon har en bil som sticker ut från mängden, så hon syns på avstånd och folk kan ta skydd. Min lilla knasboll. Och hjärtat svämmar över.
Hjärtat svämmade över tom på mig...
SvaraRadera