Jag är en ganska öppen person. Jag vill sprida nyfikenhet (eller kanske snarare vetgirighet) och kunskap. Jag svarar också gärna på frågor om någon funderar över något.
Detta betyder dock inte att jag vill berätta ALLT. Jag delar med mig av en del saker som mina barn gör och säger, men jag behåller också mycket för mig själv. En del har svårt att respektera detta och jag får väl helt enkelt bli mer bestämd.
Jag arbetar ideellt med att sprida information och stötta personer med NPF. Jag träffar en hel del människor, både vuxna och barn med dessa funktionsnedsättningar. Jag tänker inte berätta vilka dessa personer är om de inte berättar det själva. Även om de själva är öppna med det vill jag inte svara på frågor om enskilda personer om de inte är med på det. Däremot pratar jag gärna om ämnet i allmänhet. Detta är en svår balansgång, men det går nog om vi respekterar varandra och är nyfikna på "rätt" sätt. Det är bra om vi är intresserade av varandra för att vi bryr oss om och vill förstå. Det är inte lika bra om vi är intresserade för att vi gillar att spekulera och dra egna slutsatser. En hårfin gräns, jag vet.
Även jag kan surna till lite när jag får väldigt privata frågor om min familj. Att vi lever på ett annat sätt än de flesta "normalsvenssonfamiljer" verkar ibland vara svårare för andra än oss själva. Jag förstår att detta kan vara svårt för utomstående att sätta sig in i. Men vi har format våra liv så att vi ska må bättre och fungera bättre. Om jag berättar hur vi har löst sovproblemet, vill jag tex inte ha frågan "hur får ni till det då? Hehehe!!!". Jag frågar inte hur ni "normala" människor gör, för det jag tycker är privat.
Jag berättar också mer om min dotter än min son eftersom hon bjuder mer på sig själv och inte har något emot att någon får sig ett gott skratt. Hon berättar ofta om tokigheterna själv. Sonen är mera medveten, har lättare att ta illa vid sig och vill inte att någon ska skratta åt honom. Mannen i familjen lämnar jag inte ut alls. Han är en mer tillbakadragen person som gillar att hålla en låg profil. Det betyder inte att han är frånvarande eller oviktig i sammanhanget.
Så................det jag skriver i bloggen är sådant jag gärna bjuder på. Det är en liten tårtbit av mitt liv som ni gärna får smaska i er. Resten av tårtan behåller jag själv.
Klok är just vad du är Karin! Och vilka fina bilder på dig! Kraaam!
SvaraRaderaDu är inte riktigt klok, brukar folk säga annars, men det är kul med lite omväxling;)Och tack så mycket!
RaderaKRAM