"Du måste lära dig att be om hjälp. Och att säga nej ibland". Hur många gånger har man fått dessa "goda" råd? Från välmenande medmänniskor, terapeuter, tidningar, böcker osv osv.
Men hur tänker dom då? Ska man säga nej till nån som kanske äntligen tagit mod till sig och ber om hjälp. Eller ska man själv be om hjälp och utnyttja nån stackare som inte lärt sig säga nej? Har dom tänkt så långt. Det kanske dom har. Man kanske bara måste rädda sig själv och skita i andra. Men varför är vi så stressade och utslitna att vi ens måste tänka på detta. Varför är det (statistiskt) värre för oss tjejer/kvinnor i det som amerikanerna kallar "feministdiktaturen Sverige". Jag har mina teorier. Återkommer med detta i ett annat inlägg. När jag har tid. Måste bara få hjälp med lite grejer först. Jag glömde en grej förresten. Man ska "sänka kraven" också. Alltså kan nästa inlägg dröja. Eller så blir det stökigt hemma. Eller mina barn börjar lukta skit. Eller mina hundar blir understimulerade och tuggar sönder inredningen, det blir ännu stökigare.....osv osv. Ska fila lite på inlägget i huvudet samtidigt som jag kör klart dagens sopor och funderar på vad jag ska säga på lönesamtalet. Ge er till tåls bara...... Det kommer........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar