Friiiiiheeeeeeeet

Jag fick mig en liten funderare i helgen. Faktiskt. Jag var inne på en av mina favoritbloggar, följde en länk till en annan blogg och vidare därifrån o.s.v. Tyvärr vet jag inte hur man länkar. Alla bloggare skriver här i nån snygg färg, så kan man klicka där och komma rätt, men det kan inte jag. Så jag får istället berätta vad det handlade om. Ämnet var könshår. Det var mängder av svenska tjejer som inte kände sig fria i ett land där man tvingas raka sig för att passa in.  

Det jag funderade på är vem som tvingar dem. Hur går tvånget till? Kan man inte bara välja en frisyr man gillar? Kanske ändra frisyr då och då?

De ville inte alls vara med på det och försöka uppnå något onaturligt ideal.

Som om det vore typiskt för Sverige / Västvärlden.

De här tjejerna måste inte ha plattan i läppen hela tiden, men gifta kvinnor förväntas ha det när de serverar mat till sina män. Samt vid högtider som bröllop och slagsmål.

Jag undrar vad tjejerna från denna kultur har för åsikter om intimrakning?  Om det ens skulle vara möjligt att böja huvudet framåt och få till en "landningsbana" om de så önskade? Jag tar mig friheten att gissa att detta inte är deras största problem.

Nää, Jag känner mig väldigt tacksam och fri faktiskt.  Onaturliga ideal finns och har nog alltid funnits lite varstans. Ibland vill jag vara med. Ibland inte. Man kan faktiskt välja själv.

Man kan odla en riktig 70-talsbuske. Om man vill.

Eller också kan man skita i det.

Okej, jag erkänner. På översta bilden har jag fuskat med löshår, för jag har inte förutsättningar för den tidens ideal.

Den understa är inte ens min. Jag snodde den på nätet. Men jag kan skaffa en sån. Om jag vill.

Hoppsan, sista bilden fick visst inte vara med längre. För er som inte fick glädjen att se den kan jag berätta att den föreställde en välansad muff dekorerad med en fin liten firre. Den lurviga fick dock vara kvar. Sverige kanske inte är så fritt trots allt. Fiskar får tydligen diskrimineras hur som helst.