Jag recenserar och betygsätter ALLT. Inklusive begravningar. Helt meningslöst egentligen. Man kan ju tipsa kompisarna om en bra film tex, men en bra begravning? Den går ju inte i repris. Och ska den egentligen ha ett underhållningsvärde? Jag kanske gör så för att bearbeta upplevelsen eller nåt.
Det jag brukar betygsätta är:
Hur personlig den är (att den ska passa den döda)
Musiken ( det ska vara låtar som den döda själv skulle gilla)
Kistan (ska vara fin, inte nödvändigtvis exklusiv, men passande)
Blommorna (alla blommor är fina, men lite olika varianter är kul att se)
Prästen/ Pastorn (ska säga bra saker och rätt namn)
Sorglighersfaktorn (man ska gråta lagom mycket, inte nödvändigtvis hela tiden)
Alla dessa saker brukar få hyfsade betyg av mig, men ibland blir det lite extra bra. Tex nåt som lättar upp stämningen. Lite humor är aldrig fel. Det är ju tillräckligt sorgligt som det är. Bara det faktum att det ligger en död (saknad) människa i en låda och att nån spelar orgel räcker för att jag ska bryta ihop!
Så om det hela avslutas med nåt lite mer lättsamt, så blir det det toppbetyg. Och jag har bara varit med om att prästen blandat ihop namnen en enda gång. Jag hade dock överseende med detta eftersom han var ny på
jobbet. Så summan av det hela är väl att jag hittills haft helt OK begravningsupplevelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar