Härom dagen hade jag bråttom, som vanligt. Hann inte laga lunch, så jag stannade till i kiosken och köpte en mos med ketchup.
Jag lade märke till en fin tavla, nån slags ikon. Det stod någon text på den också. Frågade kioskgubben vilket språk det var och vad det betydde. Det var ett fint budskap tyckte jag. Funderade på om vi hade samma tro, och om det isf spelar nån roll. Nää, det gör det nog inte. Jag blev glad av kioskbesöket. Trevlig kioskgubbe och gott mos. Jag önskade att jag hann stanna och prata. Det gick tyvärr inte. Så jag fick kolla på wikipedia när jag kom hem. Som vanligt. Jag älskar ju min dator och är väldigt glad över all information jag får från den. Men egentligen älskar jag nog människor mer. Det är liksom roligare att fråga än att googla. Kanske inte alltid så objektivt som wikipedia, men desto mer intressant. "Normala" svenskar pratar inte med folk dom inte känner. Men det gör JAG (om jag hinner alltså). Folk borde bli glada om nån visar intresse. Det skulle jag bli iallafall. Det är nästan bara fulla gubbar på bussen som gör det. Och det är lika trevligt varje gång. Kanske lite tragiskt, men oftast underhållande. Vi borde prata mer med varandra (istället för OM varandra) . Vi TROR så mycket om folk runt omkring oss, men vet inte ett skit egentligen. Men om man är rädd för att verka knäpp så kan man googla istället. Eller lägga till intressanta personer som vänner på facebook.

Ps. Syrisk ortodox hette det visst. Ds.