Festfix

Jag och barnen har börjat planera deras kalas. Tur att dom fyller år så tätt och har samma kompisar så dom kan ha gemensamt kalas. Jag kollade i en barnkalasbok. Den är på ca 200 sidor och beskriver hur enkelt det är att ordna ett oförglömligt kalas. Det behöver inte vara så avancerat. Man kan t.ex. ta med barnen till ett grustag och titta när dom arbetar. Det verkar lite halvjobbigt tycker jag. Först måste jag hitta ett grustag. Sedan måste jag nog hyra en buss eftersom dom flesta föräldrar med bil förmodligen jobbar på samma tider som dom gräver i grustaget. Man kan också ta med barnen till en tågstation och titta på tåg. Det blir en upplevelse för livet. I slutet av boken fanns ett helt kapitel av en barnpsykolog. Det står hur föräldrar och barn kan förbereda sig mentalt inför kalaset och även hur man kan bearbeta jobbiga händelser i efterhand. Shit! Det har jag inte ens tänkt på. Den senaste tiden har jag liksom haft fullt upp med att svälja klumpen i halsen och förklara för 5-åringen varför man inte kan spela elgitarr med döda släktingar. Nåt barnkalastrauma har inte funnits med i planeringen. Men det kapitlet kanske var avsett för mamman som försökte lägga rätt tillbehör på tio olika hamburgare samtidigt som ungarna tyckte att "blindbock" på perrongen var en bra idé.