Ibland är det inte roligt att vara 5 år och gå och lägga sig. Jobbiga funderingar brukar dyka upp när man ska sova. Speciellt om klockan är jättemycket, man är övertrött och bara vill gråta en skvätt i mammas famn. Till en början var jag helt med på noterna. Då sa han " Jag längtar efter Karin K. Kommer hon aldrig tillbaka?" Det är hans underbara dagmamma som varit bortrest i två veckor, så han hade min fulla sympati. Sen kom ytterligare en förklaring till varför han var ledsen "Jag har bara druckit vatten idag. Ingen mjölk, så mitt skelett är så dåligt så dåligt. Jag kommer aldrig kunna gå mer. Uuuäääähhhuuuuuäääähhh!!!!"
Nu börjar jag få liiite svårt att hålla mig för skratt, men kramar honom och säger att han kan få ett glas mjölk när han vaknar, så kommer skelettet funka finfint. Då tar sig 3- åringen ton. "Va ää de gubben? Ä de begwavning?" Hon har ingen erfarenhet av begravningar, men har sett ett barnprogram där dom begravde en krossad snigel. Nu får jag anstränga mig ordentligt för att inte skratta ihjäl mig. Då kommer nästa grej "Morfar blev så sjuk på Gran Canaria. Stackars Morfar. Uuuuäääääähhhhh......uuuäääähhhhh!!!!!!" Jag försökte förklara att han mår mycket bättre och att han kanske kan komma hit en sväng imorgon. "Nä det går inte. För han har bara såna där fluffiga tofflor med Nalle Puh på och man får inte gå ut med dom. Han kommer aldrig komma hit igen" snyft snyft............Bara att svälja asgarvet, klappa pannan och vänta. Till slut somnade båda två. Lillasyster med armen runt storebror. Är så tacksam att jag fick två.
Jag såg Sven framför mig och på slutet båda - det var en gullig syn...
SvaraRadera