.........men det märks ju inte!

Jag får ofta höra att det inte märks att mina barn har autism. Och det kan jag hålla med om. Till viss del.
Ibland märks det nämligen inte. Så är det med autism nämligen. Det är ett osynligt funktionshinder. Det betyder dock inte att det inte finns. Däremot tycker jag att det märks mer och mer för varje år. Skillnaden på en treåring med autism och en treåring utan är inte lika stor. Då är det normalt att bete sig väldigt "omoget" när man leker och det är helt okej att inte kunna uttrycka sig så bra. När detta hänger kvar i skolåldern är det däremot ett problem.
Mina barn är både lika och olika. Jag tycker dock att autismen märks mer på ett av barnen. Det märks nästan alltid numera, trots att jag tycker hon har utvecklats jättemycket sedan hon började på förskola och habilitering. När man blir större förväntas det mer av en och då blir det tydligt när man inte riktigt hänger med på alla områden.
Mitt mål med all träning är dock inte att dölja autismen, utan att underlätta för barnen själva. Att det ibland innebär ett mer accepterat beteende utåt sett är bara en bonus.
En sak jag gärna delar med mig av är hur mycket det krävs av oss för att t.e.x. vara "normal" i affären.
Och självklart vid en massa andra tillfällen också, men här kommer ett exempel från verkligheten:

Igår hade jag bestämt att Ellen skulle få följa med och handla mat. För att detta skulle bli så oproblematiskt som möjligt berättade jag detta för henne redan på morgonen. Det är alltid en avvägning hur långt innan man ska börja förbereda.  Vi skulle ta en liten biltur till stan först, så det var bra för henne att få veta att detta skulle ske när vi kom tillbaka. Hon undrade vilken affär och vi bestämde oss för ICA. I varje affär finns ett antal "problemområden" att ha med i beräkningen. Jag skrev en lapp, noga utformad för att följa vägen genom affären. Det är bra att slippa gå tillbaka, yra runt och spåra ur. Det är också viktigt att undvika vissa hyllor och "objekt" som triggar igång henne onödigt mycket. Vi klarade det jättebra hela vägen. Stannade t.o.m.  och pratade med en person vi känner. Vi klarade oss även förbi godiset där hon accepterade att inte få köpa något. Däremot hade hon blivit lovad att köpa glass eftersom hon skulle fått en milkshake i stan, men maskinen var sönder. Besvikelser är extremt svåra för dessa barn. Har man ställt in sig på en sak är det jättesvårt att byta spår. Övning och kompromisser är lösningen. I detta fallet glass.
Så.......det som såg ut som ett helt vanligt barn (bortsett från piratutstyrseln) som är och handlar med sin mamma var i detta fallet ett ovanligt barn som med mycket träning, förberedelser och kompromisser äntligen klarar av att göra en sån enkel sak som att handla mat.