Tillbaka till vardagen

Då var vi tillbaka i den så kallade vardagen. Jag undrar ständigt när vårt normala liv ska börja. Har insett att det nog aldrig gör det. Det är såhär livet är och jag får bara gilla läget. Jag är ganska bra å det ändå. Bra på att acceptera och göra det bästa av det jag fått. Ibland känns det dock som att jag inte riktigt räcker till.
Jag är trött nu. Benen känns som gelé. Armarna lyder inte. Mitt huvud värker och jag vill sova. Jag tänkte gå och lägga mig igen, när barnen åkt till skolan och förskolan. Men då spydde Ellen. Hon som bestämt sig för att vara Emil idag. Hon spydde ner hela Emilskjortan och konstaterade "jag har ätit dåliga körsbär". Jag får väl gå ut och titta till den fulla grisen och samla ihop de döda hönsen. Eller iallafall samla ihop de nerspydda kläderna, soffkuddarna, handdukarna och vara tacksam för att jag slipper ta tvättbrädan med mig till bäcken och skrubba allt i iskallt vatten. Vi har det ganska bra ändå. Typ. Men jag önskar att jag hade en Lina och en Alfred. T.o.m. en Krösamaja skulle jag kunna stå ut med nu.

Att göra flera saker samtidigt.

Jag är bra på att göra många saker samtidigt. Jag är glad för det nu. Eller kanske snarare tacksam. För jag är inte alls glad. Snarare väldigt ledsen. Mina barns farmor, min mans mamma, alltså min svärmor är sjuk igen.
Ännu sjukare denna gången. Jättesjuk. Och det är skitjobbigt. Jag gråter faktiskt. Det gör jag inte alls ofta nu för tiden. Jag brukar ta en treo och köra på. Jag måste ju. Men jag orkar liksom inte hålla masken nu. Man kan gråta och dammsuga, gråta och diska, gråta samtidigt som man torkar tassar och pratar i telefon. Det går bra. Man kan ta ett djupt andetag och ringa barnens fröknar och förklara att de kanske är lite ledsna och oroliga. Man kan snyta sig och ringa alla vanliga samtal man har som autismförälder. Kurator, LSS-handläggare m.fl. som inte kan vänta även om jorden skulle vara på väg att gå under. Jo förresten. Det skulle nog vara enda undantaget. Min egen läkare och arbetsgivare står också på listan. Väntar provsvar och har blivit sjukskriven ett tag till. Tur att jag inte behöver köra sopor och gråta iallafall. Jag måste till banken också. Har en inbetalning som tydligen inte funkar att göra på nätet eftersom det blir felmeddelande hela tiden. Kan man gråta och betala räkningar? Det kan man nog. Jag är säkert inte den första i världshistorien i så fall. Och just det......jag har lovat barnen att vi ska ha kalas, självklart med tårta, för den gamle boxern som antagligen firar sin sista födelsedag. Jag funderar på att köpa en sån där fryst färdig tårta och låta barnen dekorera den. Hundarna får leverpastejmacka istället för hundtårta. Det får duga. Sänk kraven sa en terapeut en gång. Okej då.