LEOPARDTANTEN

Varje tisdag hämtar jag soporna hos en jättesnäll tant. En sån som alltid är glad och säger nåt uppmuntrande. Hon är ca 80 år och alltid iklädd leopardtights. Och man får godis av henne.
Nu har jag inte sett henne på flera veckor. Tänk om det har hänt något. Hon kanske är sjuk eller har ramlat och slått sig. Eller så kanske hon bara är bortrest. Tänk om hon ligger på sjukhus!
Varför ska jag alltid oroa mig för folk? Jag känner ju inte ens damen i fråga. Men veckans tråkigaste dag blir lite roligare om man träffar en leopardtant.

Jag har räddat ytterligare två fina burkar från att hamna på tippen. Det börjar bli en fin liten samling:)
Ibland älskar jag mitt jobb!

ÖNSKELISTA

1. En ny sopbil (det står jag fast vid, trots att dörren är lagad på den gamla)
2. Ett macro-objektiv (det blir halvkassa närbilder med detta 18-55 mm objektiv)

På dagens hundpromenix kunde jag konstatera att det verkligen är höst på Hönö också :)

Söndagsfrukost

Helgfrukost är bland det bästa jag vet. Då hinner man baka scones eller nåt annat gott.
Dessutom kan man sitta kvar vid bordet hur länge man vill:)

Denna gången hjälpte sonen till med frukostbullarna.

FÖRBEREDELSER

Jag och 5-åringen köpte en rejäl bunt med blommor för att göra en egen begravningskrans.
Jag tänkte att det var en bra förberedelse inför hans första begravning. Då kunde vi pyssla ihop och prata om vad som kommer att hända och hur man "gör". Han fick välja en handbukett och rita en teckning att lägga på kistan. Jag försökte vara lite pedagogisk, förklara på ett bra sätt och svara på hans frågor. Men hans enda kommentar var: "När jag blir gammal ska jag ha en kista utan lock. Det är coolare!"

Han var iallafall jätteduktig på begravningen. Satt stilla och var tyst (nästan) hela tiden.
Och han var jättenöjd med våra blommor. När vi kollade på kyrkogården visade det sig att våra blommor var bland de få som inte blivit uppätna av rådjur. 

DAGENS BIBELORD

Milda ord är honungskakor- de är ljuvliga för själen och läkedom för kroppen.

                                                                                Ordspråksboken 16:24

BEGRAVNINGSRECENSENTEN

Jag recenserar och betygsätter ALLT. Inklusive begravningar. Helt meningslöst egentligen. Man kan ju tipsa kompisarna om en bra film tex, men en bra begravning? Den går ju inte i repris. Och ska den egentligen ha ett underhållningsvärde? Jag kanske gör så för att bearbeta upplevelsen eller nåt.
Det jag brukar betygsätta är:

Hur personlig den är (att den ska passa den döda)
Musiken ( det ska vara låtar som den döda själv skulle gilla)
Kistan (ska vara fin, inte nödvändigtvis exklusiv, men passande)
Blommorna (alla blommor är fina, men lite olika varianter är kul att se)
Prästen/ Pastorn (ska säga bra saker och rätt namn)
Sorglighersfaktorn (man ska gråta lagom mycket, inte nödvändigtvis hela tiden)

Alla dessa saker brukar få hyfsade betyg av mig, men ibland blir det lite extra bra. Tex nåt som lättar upp stämningen. Lite humor är aldrig fel. Det är ju tillräckligt sorgligt som det är. Bara det faktum att det ligger en död (saknad) människa i en låda och att nån spelar orgel räcker för att jag ska bryta ihop!
Så om det hela avslutas med nåt lite mer lättsamt, så blir det det toppbetyg. Och jag har bara varit med om att prästen blandat ihop namnen en enda gång. Jag hade dock överseende med detta eftersom han var ny på
jobbet. Så summan av det hela är väl att jag hittills haft helt OK begravningsupplevelser.