Hur är det möjligt?

En kvart efter städning ser vardagsrummet ut så här. Varför vägrar barn att leka i t.ex. lekrum? Antagligen för att mamma är flera meter bort då, och inte kan passa upp dem hela tiden. 

Friiiiiheeeeeeeet

Jag fick mig en liten funderare i helgen. Faktiskt. Jag var inne på en av mina favoritbloggar, följde en länk till en annan blogg och vidare därifrån o.s.v. Tyvärr vet jag inte hur man länkar. Alla bloggare skriver här i nån snygg färg, så kan man klicka där och komma rätt, men det kan inte jag. Så jag får istället berätta vad det handlade om. Ämnet var könshår. Det var mängder av svenska tjejer som inte kände sig fria i ett land där man tvingas raka sig för att passa in.  

Det jag funderade på är vem som tvingar dem. Hur går tvånget till? Kan man inte bara välja en frisyr man gillar? Kanske ändra frisyr då och då?

De ville inte alls vara med på det och försöka uppnå något onaturligt ideal.

Som om det vore typiskt för Sverige / Västvärlden.

De här tjejerna måste inte ha plattan i läppen hela tiden, men gifta kvinnor förväntas ha det när de serverar mat till sina män. Samt vid högtider som bröllop och slagsmål.

Jag undrar vad tjejerna från denna kultur har för åsikter om intimrakning?  Om det ens skulle vara möjligt att böja huvudet framåt och få till en "landningsbana" om de så önskade? Jag tar mig friheten att gissa att detta inte är deras största problem.

Nää, Jag känner mig väldigt tacksam och fri faktiskt.  Onaturliga ideal finns och har nog alltid funnits lite varstans. Ibland vill jag vara med. Ibland inte. Man kan faktiskt välja själv.

Man kan odla en riktig 70-talsbuske. Om man vill.

Eller också kan man skita i det.

Okej, jag erkänner. På översta bilden har jag fuskat med löshår, för jag har inte förutsättningar för den tidens ideal.

Den understa är inte ens min. Jag snodde den på nätet. Men jag kan skaffa en sån. Om jag vill.

Hoppsan, sista bilden fick visst inte vara med längre. För er som inte fick glädjen att se den kan jag berätta att den föreställde en välansad muff dekorerad med en fin liten firre. Den lurviga fick dock vara kvar. Sverige kanske inte är så fritt trots allt. Fiskar får tydligen diskrimineras hur som helst. 

Det känns bra att sommaren är slut. Hösten är så fin. (Precis som gubben på bilden.) Denna bild tog jag för ett par år sen, så håret är väl lite längre nu. Annars är han sig lik. Jag tyckte denna bilden passade bra i dag, när jag är i begravningsstämning.

Decoupage

Jag älskar fina servetter. Jag har en hel låda full. Jag är så rädd om dem att jag knappt vill torka mig med dem. Jag dukar med de fulaste och sparar de finaste.  Men nu har jag äntligen köpt en flaska decoupagelim. Jag gör decoupage på allt möjligt.

En minibyrå.

Köksstolar

 Soffbord

 Och en liten tavla. Tänkte att tavlor kan vara trevliga presenter. Om man skulle få för sig att gå på kalas eller nåt.

Loppisfynd

Jag och Sven har varit på Röda Korsets loppis. Sven köpte en bok för 2 kr. Jag köpet en duk och en gardin för 5 kr styck! Men det skall inte vara duk och gardin så länge till. Det ska bli en sittpuff. Tror jag. Det kan ju sluta hur som helst. Men vad gör det för 10 spänn liksom.

Jo, jag lever fortfarande.................typ.

Jag tänkte blåsa liv i den här gamla bloggen igen. Det har varit stendött i nästan ett halvår av olika anledningar.
Jag har varit väldigt trött och på väldigt dåligt humör och har inte haft lust att förpesta cyberrymden genom att bara skriva en massa skit. Jag har helt enkelt inte haft ork eller inspiration att glädja någon. Inte ens mig själv. Men nu tänkte jag ändra på den saken. Jag är nämligen av den uppfattningen att man inte bara skrattar för att man är glad, utan att man faktiskt blir glad av att skratta. Man kanske måste utsätta sig för lite roligheter. Dom kommer ju inte knackar på dörren om man säger så.
Och jag brukar som bekant vara den som skrattar mest åt mina skämt, så jag kanske blir gladare av att läsa min egen blogg. Det kan iallafall vara värt ett försök.
Det blir nog en ny inriktning på bloggen också. Jag kommer förutom att skriva om sopor dessutom visa mer bilder på mina kreativa projekt och även dela med mig av mitt liv som mamma till "Rymdblomman". Min underbara, vackra, skogstokiga dotter som fått diagnosen autism.   

Grattis Kelly!

Igår firade vi världens sötaste Amstaff som fyllde 8 år. Då hade vi såklart kalas. Eller nja.....människorna åt lite glass i köket och vovvarna åt hundtårta i olika rum för att inte ryka ihop. Så god mat är det inte ofta dom får. Det var tårtbotten bestående av polarkaka. Fyllningen var mjukost, skinka och leverpastej. Ovanpå var det små blommor av leverpastej och torrfoder. Någon present blev det inte i år. Hon har allt hon kan tänkas behöva (och lite till), så det fick räcka med tårtan. Hon bryr sig ändå inte om leksakerna vi ger henne. Fast barnen vill alltid köpa grejer till dom när vi är i djuraffären. Hundarnas låda är ganska full nu. Tur att min jobbarkompis har köpt en underbar liten valp, som man kan ge grejer till.